”Jag beslöt mig för att chansa på att livet är en rebus. Som går att lösa. Bakgrunden är att jag drabbades av sjukdom som utvecklade sig till ett fjorton år långt smärtornas helvete. När ingen hjälp fanns att få i det yttre, bestämde jag mig för att vända mig inåt och söka svar. Och inte ge upp förrän jag förstått smärtkaosets bakomliggande orsaker. Kunde det möjligen leda till läkning?

Djupdykningen in i mig själv öppnade någonting helt annat - en inre värld,  som var mer levande än den yttre. Jag hade ingen aning om att sånt fanns. Jag måste utforska. Nyfikenheten tog över. Men var jag mäktig detta? Ett fokus slog till, som chockerade mig. Jag stod i en australiensisk eukalyptusskog och bad om ett tecken. Och ett tecken kom. Det är ett som är säkert.

Efter intensivt forskande upptäckte jag hur jag var utrustad med ett obarmhärtigt sanningsgehör - och att kroppen agerade mätinstrument. Jag har med åren lärt mig att följa detta gehör, som är nära förknippat med den inneboende känslan, och har så kunnat lämna de enträgna krigsåren bakom mig.

Jag genomgick så småningom en spontan process, som steg ur de inre djupen. Den uppstod som ett resultat av envetet fokus genom tid. Det handlade i huvudsak om att möta rädslor. Och att se mig själv ur olika perspektiv. Efter genomskådande av diverse, erfor jag en förhöjd perception. Då var jag  33 år.

Jag trodde att jag nått fram. Att lyckan väntade om hörnet. Men det visade sig vara startpunkten. För vad som komma skulle.Trettio ytterligare år av ännu djupare fokus. Främst genomskådande av mig själv.

Det handlar egentligen om att våga vara närvarande. Detta, förstår jag, är någonting som alla människor har möjlighet till. Det är ingenting annat än en viljeakt, en finslipning av intuitionen. Det vi många gånger anser vara så märkvärdigt är helt enkelt människans naturliga tillstånd. En dans med livet. Det är allt. De helande processerna och den makalösa transformationen har aldrig upphört att förvåna mig. Människans möjlighet är oändlig."

"I decided to take a chance on life being a puzzle. Which can be solved. The background is that I was affected by illness which developed into a fourteen-year-long hell of pain. When there was no help to be had from outside, I decided to seek inward to find answers - and not to give up until I understood the underlying causes of the chaos of pain. Could it possibly lead to healing?

The deep dive into myself opened up something completely different - an inner world. Very vibrant, indeed. I had no idea such a thing existed. I had to explore. Curiosity took over. Was I capable of this? A focus struck, which shocked me. I stood in an Australian eucalyptus forest and asked for a sign. And a sign came. That's for sure.

After intensive research, I discovered how I was equipped with a merciless ear for truth - and that the body acted as a measuring instrument. Over the years I have learned to follow this ear, which is closely associated with the inherent feeling, and have thus been able to leave the insistent war years behind.

I eventually went through a spontaneous process, that rose from the inner dephts. It emerged as a result of persistent focus over time. It was mainly about facing fears. And to see myself from different perspectives. After seeing through various things, I experienced a heightened perception. I was 33 at the time.

I thought I had reached the end of it. That happiness was waiting around the corner. But it turned out to be the starting point. For what was to come. Thirty more years of even deeper focus. Mainly seeing through myself.

It is really about daring to be present. This, I understand, is something that everyone has the opportunity for. It is nothing else than an act of will, a refinement of intuition. What we often find so remarkable is simply the natural state of human kind. A dance with life. That is all.The healing processes and the unparalleled transformation have never ceased to amaze me. Human potential is infinite."

Fo

@fotografannarehnberg